En gripande berättelse

Marcus Lind 26 juni 2012 0 KOMMENTARER | PUBLICERAD UNDER Nyheter

En gripande berättelse

Leo Razzak är 25 år, kommer från Norsborg utanför Stockholm och kom till The Meeting Point för att dela med sig av en mycket gripande historia.

 

Han berättade om sin uppväxt tillsammans med sin alkoholmissbrukande mor och arbetslösa far. Dessa omständigheter ledde naturligtvis till att han sökte en tillflyktsort, något som han slutligen fann i extremsport som skateboard och inlines. Det går knappast att säga att tillvaron snart såg ljusare ut, men en sak lärde han sig från extremsporten.

 

”Det är normalt att misslyckas. Försöker du sätta ett trick misslyckas du nio av tio gånger. Det har blivit som en filosofi, att det inte är hela världen att misslyckas, och detta har präglat mig ända fram tills nu”.

 

Under den senare delen av sina tonår funderade Razzak mycket kring identitet. Vem är jag? Han observerade att många i hans närhet hade bestämt sig för en massa uppfattningar, utan att egentligen veta varför de tyckte som det gjorde. Dessa tankar ledde till att han lärde sig särskilja på person och prestation.

 

En dag kom beskedet att hans pappa hade cancer. Han frågade sin pappa vad han skulle vilja göra. De kom fram till att de skulle starta ett projekt för att hjälpa invånarna i den bangladeshiska by som han kom ifrån. Det slutade med att det byggdes ett barnhem. Razzak säger att att aldrig sätter en ram på sina projekt, utan öppnar 50 dörrar och ser hur det går.

 

Barnhemmet ledde till att det bildades ett folkråd i byn, vilket i sin tur skapade folkligt engagemang. Sedermera tog folket över beslutsrätten för barnhemmet. Razzak och hans far inrättade dessutom en vuxenskola, som gav de äldre insikten varför skolan var viktigt för barnen. Genom fonder och stipendier fortsatte Razzaks familj lyfta bangladeshiska familjer ur de mest extrema former av fattigdom.

 

Aggressioner måste kanaliseras så att energin kan användas till någonting gott.

”Istället för att slå de jävlarna på käften du man slå dem med häpnad”.

 

Ted Lundwall